Älskar livet

Jag har rätt nyligen kommit till insikt om att jag verkligen ÄLSKAR livet, vad det har att erbjuda mig och vad jag har att erbjuda livet. Jag är på god väg att hitta mitt autentiska jag, dvs att jag lever som den jag är född till och inte så som jag blev för att min omgivning "gjorde" mig till den de trodde var bäst för mig. Eller som jag blev för att jag inte hade bättre förutsättningar. Den egenskap som alltid har funnits hos mig som aldrig någon har kunnat förändra hos mig är mina estetiska färdigheter. Jag älskar färg och form och det har jag fått utlopp för i mitt yrke som florist. Musiken bär jag med djupt inom mig och den har alltid haft en stor betydelse för mig på många plan. Jag förlorade dock kontakten med den under många år men har äntligen hittat tillbaka till dess betydelse för mig. Däremot har det alltid funnits en längtan att träna och sporta. Jag har så många gånger försökt att komma igång med träning men jag har aldrig lyckats att göra den till en del av mitt liv. Idag kan jag stolt säga att träning har blivit en del av mitt liv och jag bokstavligen älskar vad den gör för mig och mitt välbefinnande. Problemet är bara att jag vill så mycket. Jag styrketränar 5 ggr i veckan (tidigt på morgonen för att det inte ska ta tid från familjen. Jag tränar kondition 2 kvällar och utövar yoga 1 kväll  i veckan.  Min frustration ligger i att jag vill prova på så mycket mera. Jag vill dansa, spela innebandy, tennis, boxas, jag listan kan bli hur lång som helst. Hur hittar jag balansen i allt detta? Vad är för mycket? Mitt svar är att så länge jag är medveten om att min kropp mår bra och inte smärtar och att träningen inte blir på bekostnad av familj, jobb och utbildningen som jag går så är det bara att träna vidare. Det är en underbar känsla att ha möjlighet att vältra sig bland alla sporter som finns att prova på.
Jag älskar livet så mycket att jag måste begränsa mig i vad som ska finnas med i det... men härligt är det!
Kram på er alla.

Vila - tid till eftertanke - nya mål

Jag har kommit på att när jag vilar från träning ger det mig mer motivation till att höja min prestation inför nästa träningperiod. Jag styrketränar och konditionstränar normalt 5-6 gånger per vecka och har gjort det mer eller mindre utan uppehåll i 4 år nu. De gånger som jag har haft uppehåll är det för att jag har varit riktigt sjuk eller efter operation då jag har blivit ordinerad vila. Så är fallet just nu. Jag ska vila i två veckor från styrketräning och först kände jag att det var pest och pina men nu känner jag att det ger mig en otrolig kick. Jag hinner tänka och reflektera över vad jag vill med min träning och jag hinner tänka över och sätta upp realistiska mål. Motivationen som har varit sisådär den sista tiden är tillbaka och jag har hur mycket som helst att ge nu! :-)
Att ha mål i min träning är den viktigaste moroten för mig. En del människor har ifrågasatt mig och frågar om jag inte bara kan vara nöjd med vad jag har åstadkommit. Svaret är att jag är jätte nöjd, men ur ett psykologiskt perspektiv finner människan en drivkraft genom att sätta upp mål att sträva mot och uppnå dem.  På det viset håller man med all sannolikhet bättre i sin träning. Det blir en belöning utan dess like när målet är uppnått.