Nu har jag gått med en känsla en tid som jag inte riktigt har kunnat sätta ord på. Jag har pendlat mellan att känna mig lugn och harmonisk till att känna mig irriterad och nära till gråt flera gånger. Funderare som jag är vill jag gärna ha ett svar på vad det kan tänkas beror på och då brukar jag sätta mig ner, försöka känna efter och leta efter svaret inom mig. Men ibland är det enklare att bara säga att jag är nog trött, jag har sovit dåligt, hormoner...bla bla bla.och så vips så har det gått ut över mina nära och kära. Men idag kom svaret till mig som en blixt ifrån klar himmel. Det jag känner är frustration. Min upplevelse är att man ofta säger att man känner sig frustrerad men att man egentligen inte vet den exakta betydelsen av ordet.
"Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras. Ordet frustration används i samband med att man strävar efter ett mål för att få behovstillfredsställelse och hindras i detta. När resultatet uteblir känner vi irritation, missmod, ilska och liknande, det som med ett gemensamt namn kallas frustration."(Wikipedia)
Det är precis detta som jag känner. Jag strävar efter att tillfredsställa ett/flera behov som jag har men hindras i detta gång på gång. Detta leder mig in på frågan hur/vad jag skall göra för att undvika att jag upprepade gånger försätter mig att vara i den känslan? Nu blir det till att börja granska mina behov, värdera dem, för att sen se om det verkligen är ett behov som bör tillfredsställas eller om jag klarar mig utan det.
